Jan-Erik Sundlin
Skala 1:1

Det var i Wentzels hobbyaffär (Appelbergsgatan 48, i Stockholm) som jag först kom i kontakt med modeller av olika slag. Där fanns ju bl.a. ett stort sortiment av flygplansmodeller som gjordes av balsaträd i skala 1:100, 1:50 och 1.25. Det fanns ju även tåg-, fartygs- och friflygande byggsatser. De senare var ju alldeles för dyra för pojkar i min ålder.
 
Det blev skala 1:100 som jag började med. Priset var omkring 50 öre om jag minns rätt. Flygplanskroppen byggdes i flera skikt som sedan formades med hobbykniv samt slipades därefter med sandpapper. Vingarna fästes sedan i kroppen i utskurna skåror. Landningsställ var svarvade trähjul som fästes mot kroppen på träpinnar. När man var nöjd med finputsen så lackades modellen. Därefter målades den och dekaler anbringades. Med tuschstift markerades lucker, flaps mm.
    Det stora steget blev till skala 1:25 där flygplanen byggdes med spryglar och balsalistor. Kroppen och vingarna kläddes först med japanpapper som limmades fast och därefter fuktades med vatten så att det skulle bli spänt. Sedan skulle det lackas och målas osv. Efter första modellen gick jag över till att klä flygplanen med tunna balsaflak, jobbigt men det blev betydligt bättre finish.

Det var svenska flygvapnets flygplan som jag bara byggde i stort förutom några båtar och fartyg i trä.

Plastbyggsatserna började att komma under 50-talet men jag höll mig till balsabyggsatserna. Det var först på 60-talet som jag även började att bygga plastmodeller. Det fanns ju 2 plastsorter från början. Tog man fel lim så ramlade så sakta modellen i sär i sina ursprungs delar. Det stora problemet i början var att det saknades enhetliga skalor som modellerna gjordes i.
     Det blev en hel del modeller som byggdes bilar, flyg, fartyg, pansar där jag samlade från WW2 och Afrika deltagarna. Sedan insåg jag mer och mer att jag måste begränsa mig till blå/gult.

Modelljärnvägsintresset kom in i bilden då Tenshode kom ut med sin förnämliga lokmodell av det svenska ångloket Sb (S2). Pocker gjorde sedan tidigare ett flertal svenska godsvagnar och några personvagnar i H0.  I och med att modelljärnvägen kom i fokus vaknade intresset för modellbilar i skala 1:87. Där är intresset enbart svenskt i bägge fallen. Snabbt blev  intresset för utryckningsfordon markant. Inget landskap eller diorama skulle sakna dessa fordon, dessa finns ju ständigt på våra allmänna vägar.

Efter att jag gjorde en massa konverteringar till olika fordons typer saknades mer och mer svenskare fordon i tung trafik. Hobbyn har sedan långt tidigare gjort att man har träffat flera modellbyggare och likasinnade inom respektive hobbygren. Det är främst inom SUF (Svensk Utryckningsfordons Förening) som detta gjordes. Vi var flera som ville ha svenska brandbilar med riktiga brandbilsskåp enligt våra förebilder.

Svenska polisfordon är ju lättare att anskaffa. Man får köpa en modellbil enligt förebilden och utrusta den med rött- eller blåljus och måla bilen svart/vit eller blå/vit eller för den tidsperiod som den avser. Texten polis gjordes tidigare med gnuggisar. Det var dock med fel typsnitt som modellen märktes med. Det var orsaken till att jag startade projektet med att ta fram polisdekaler med rätt typsnitt för gamla svart/vita och dagens blå/vita polisfordon. På köpet blev det även dekaler för ambulansmärkning. 

Äntligen framme vid sidans klo, där mitt modellintresse har gjort det möjligt för fler modellbyggare att ta del av de gjutningar som jag gör för mina modellbyggen. Tack vare flera modellkompisar  har modellerna blivit möjliga. På samma sätt har även denna hemsida blivit möjlig tack vare Lars-Gunnar F på SMJ.

Har Du synpunkter så är du välkommen med dessa.

                       Välkommen in

                        Jan-Erik Sundlin